Hoppa till sidans innehåll

IM Frankfurt - Min första IRONMAN....som langare - Del 2 av 4


Gick ner till hallen. Min laptop var kvar. Kollade mellantiderna och såg att Zoltán körde rätt så bra. Då var det dags att ta sig till cykelbana.

Promenerade till  T-banan, bytte till ett annat och efter drygt 50 minuter var jag vid cykelbanan. Nu var det bara att ta sig till det området där ”egen langning” var tillåtet. Jag svänger vänster och ser backen länge framme. Herregud, tänkte jag! Jag går, backen har inte börjat än. Några cyklar förbi och jag börjar räkna hur mycket tid jag hade på mig innan Zoltán skulle vara där. Tänkte att de som passerar nu måste vara på sitt första varv, de kan väl inte vara före Zoltán. Backen börjar och samtidigt försöker jag öka min hastighet. Jag upplevde att det tog så mycket tid att komma till det området. Regnet började igen. Ökar och efter få minuter mina kläder är blöta igen. Fortsatte att gå så fort jag kunde och tänkte vilken tur att jag inte anmälde mig till tävlingen. Jag ser slutet av backen, äntligen, det svänger lite till höger och…NEEJJ… det fortsätter..NEEJJJ!! Jag nästan springer nu. Var är depån nånstans? Fortsätter….fortsätter och efter cirka 35 minuter är jag där.

 

056piccola

 

Regnet slutar. Jag börjar frysa. Ute med flaskor, powerbar och croissant (Zoltán ville ha något annat att äta än bara gel och bar). Kollar på hur de andra langar och blir glad att vi bestämde oss att han skulle stanna för att ta sin mat. Jag såg dem som försökte langa flera grejer samtidigt med katastrofala resultat. Vår plan var att jag skulle ge honom flaskorna som han skulle hälla över eller sätta i flaskhållare och stoppa powerbar i hans bakficka och croissant in i ramväskan. Några få sekunder och han skulle köra vidare. Men var är han? Regnet igen.

Det är han där, stannar bredvid mig. Koncentrerat, gör jag mitt jobb. Allt går som det ska. Några sekunder, han säger ”Ciao” och försvinner igen!!

Vadå!! Är det redan fixat??? Under tiden som jag väntade på honom försökte jag tänka vad jag skulle säga för att uppmuntra och ge honom mer energi. Jag ville inte överdriva och säga ”du ser jätte fräsch ut” efter simning och 11 mil cykling i 14 grader, regn och stark vind??? Skulle han tro på mig? Neejjj! Kanske ”kör på, det går jätte bra” eller ”bara mindre än ett varv kvar” eller något annat. Men nej. Jag sa inte ett enda ord. Jag gjorde bara det som vi hade bestämt, så snabbt som möjligt.

Jag tog min ryggsäck och började igen gå. Samma väg åt andra hållet tillbaka till hotellet. Det hade blivit så: INTE ETT ENDA ORD från mig….besvikelse!! Folk fortsatte cykla uppför med jag var på väg nerför.

 

065piccola

 

På hotellet bytte jag kläder till sista torra t-shirt och en väst. Med dem skulle jag klara resten av dagen.......

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:44 Skribent: Oriana Pfister

Postadress:
Kristianstads TK - Triathlon
Box 35
29125 Kristianstad

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info