Hoppa till sidans innehåll

IM Frankfurt - Min första IRONMAN....som langare - Del 4 av 4


 

110piccola

 

Nu hade jag Zoltán helskinnad på hotellet och den viktigaste uppgiften för dagen var klart! Då var det bara en sista kvar. Att checka ut påsar och cykel. 2 km dit och 2 tillbaka och jag hade klarat min IRONMAN. Väntade på hotellet att det skulle bli uppehåll. Regnet slutade och med en snabb växling tog jag på mig det sista paret av torra strumpor och gummi sandaler för att ta mig runt på mina sista 4 km.

Promenerade till växlingsområde medan det fanns fortfarande löpare ute som sprang. Jag började ha känningar i låren och baken, var det musklarna som skrek nu? Det kan stämma! Jag hade nog gått och sprungit i närmare 25 km. Jag kände också lite hunger. Jag tänkte att jag faktiskt inte hade ätit någonting under hela dagen. Det fanns ingen depå i min tävling! Några hundra meter kvar till T2, min vändpunkt, och sen den sista sträckan tillbaka till hotellet.

Hittade påsarna, allt som Zoltán lämnade i T1 och T2 fanns där. Började leta efter cykeln. Hittade den. Fick stå i kön för att checka ut den. Regnet började igen. Vägen var fortfarande avspärrat och jag fick ta en liten längre runda, tyvärr åt fel håll för att sen behöva gå tillbaka på andra sidan. Min vändpunkt var plötsligt långt borta. Jag når den, vänder 180 grader och nu är det bara raka spår till hotellet.

Det ösregnar!! Jag hörde någon skrika ”Fucking german sommar!!! ”Jag småskrattade och tänkte: ”ja, regna hur mycket du vill för jag har bara 2 km till rummet och där finns en torr pyjamas som väntar på mig!!” Jag hade ett leende på ansikte och då hände det! MIN STUND AV ÄRA!! Jag promenerade längs med löpbana med cykeln och påsarna och hörde folk skrika, jag vände mig till höger för att kolla vem som var på väg. Ingen sprang där, just då. Det var de från depå som skrek, gratulerade för min Ironman och sa att jag hade varit jätte duktigt.

Jag log och för en sekund tänkte jag berätta för dem att det inte var jag som hade kört tävlingen, men det var bara en sekund och den gick fort. Jag hade en fin tempocykel bredvid mig, 2 tävlingspåsar, såg ganska trött och nöjd ut, ja varför inte, det kunde ha varit jag. Jag tackade för all gratulering och fortsatt. För jo, jag hade också klarat min första Ironman.....som langare....och vet ni vad: 9 timmar 47 minuter och 37 sekunder är bara slutet av en mycket längre historia och början av en ny!!

 

  Frankfurt, 24 juli 2011

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:44 Skribent: Oriana Pfister

Postadress:
Kristianstads TK - Triathlon
Box 35
29125 Kristianstad

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info