Hoppa till sidans innehåll
Foto: Per Johansson KalmarIM2012

Kalmar IM race-report from Fredrik Persson


Fredrik Persson har haft vänligheten att maila in sin race-report från hans triathlontävling som han startade i Kalmar i helgen. Framöver hoppas vi kunna publicera fler spännande rapporter från både stora och små, långa och korta tävlingar som klubbens medlemmar genomför.

 

Ironman Sweden Kalmar

Då vart årets A-mål genomfört!

Korta versionen: Simningen - Ok, Cykel - Ok, Löpningen - Katastrof

Vart dagarna innan race ordentligt nervös, hade lite förkylningskänslor i kroppen och barnen hostade/snorade en del vilket inte direkt lugnade mig. Nervositeten lugnade sig dock kvällen innan och jag hade en god natts sömn, skönt! På morgonen kändes även kroppen redo.

Simmet: Började med att dra sönder våtdräkten vid påklädning, kanon, jättebra början! Bara och gilla läget och simma med en dm reva i baken. Kändes ganska lugnt vid starten trots mycket folk. Insåg att det skulle bli en del trängsel vilket också vart fallet vid starten. Kände mig ändå lugnare än i Sövde och kunde kontrollera mig själv. Kom ganska snart in i min rytm och kunde plöja på. Ganska odramatisk simning. Kontrollerat och jag kände mig pigg och fräsch vid uppstigning. Kört lite fortare?
Tid: 1:23:03

T1: Vart ordentligt trångt i ombytestältet och jag fick stå utanför. Tog en stund att hitta min ombytespåse också, man är inte världens smartaste efter 3,88km sim!
Tog lång tid men inget jag stressade över det var inte där fokus skulle ligga idag.

Cykel: Ut på cykeln kände jag direkt att jag hade bra ben för dagen. Vädret och förutsättningarna var optimala (många cyklade snabbt). Började precis som i Sövde plocka mängder av placeringar. Vart ordentligt trångt på cykelbanan och det draftades friskt! Jag tyckte ändå jag skötte mig och körde kontrollerat då jag låg på omkörning konstant första milen. Efter ca 6-7 mil höll jag på att få ett gult kort pga. en asiat som körde om mig och sen la sig precis framför utan att öka. Detta gjorde han två ggr och precis då kommer en mc-domare och hojtar att jag ska släppa. Blev förbannad och tryckte om både mc och asiat med följe, snittade bra i hastighet där en stund. När domaren med mc väl kom ifatt skrattade han och gjorde tummen upp. Bättre dom hade varnat alla som låg på rulle i stora klasar istället. Längre in i cyklingen började jag komma ifatt lite starkare cyklister, som låg i stora klungor och draftade (utan åtgärd från domarna). Då slog jag av på tempot och körde lite mer avvaktande. Hade en dipp mellan 12-15 mil men kunde hämta igen detta med extra energi. Hade då haft "sällskap" av en fransman och en italienare? (som sedan kom i mål på omkring 9:30:00) som kollade till mig och försökte peppa mig lite att hänga på. Valde dock att hålla igen då jag började fundera på de stundande 42,2km löpning som närmade sig. Känner mig trygg på cykeln och vet vad jag kan där. Sista milen vart jag pigg igen och avslutade ganska nöjd med cyklingen. 
Tid: 4:59:26
Snittpuls: 137

T2: Av cykeln fick jag genast ordentlig kramp i vä. fot. Kunde knappt stödja på den. Tog därför det riktigt lugnt och masserade en stund. Gav med sig efter ett par minuter och jag gav mig iväg på löpet.

Löpning: Kändes ganska okej ut på löpningen med tanke på att jag vart igång i 6,5 timmar. Men det hade ju alla andra också så det var bara och köra. Kändes kontrollerat och jag höll min målbild strax under 5 min/km tempo och pulsen ok kring 150. Stannade och gick igenom alla vätskestationer och drack och åt det jag var sugen på och kände jag behövde. Hade ett magras vid 4 km och fick stanna och förnedra närmaste bajamaja, inget för känsliga tittare. Vid 14-15 km började jag lida ordentligt pga. kramp/smärta i framsida lår som kom smygande. Hetsade inte upp mig utan jag valde och gå någon km. Efter detta blev det lite bättre och jag kunde köra på lite till. Samlade dock på mig mer och mer smärta i låren. Vid 20 km var det som knivar stacks in i framsidan på låren vid varje steg. Det var outhärdligt. Jag förstod att mina lårmuskler/kroppen fått nog och att min tävling var över! Jag ömsom lufsade och ömsom gick, stretch hjälpte föga. Jag tryckte vätska och näring vid varje station men inget hjälpte. Funderade på att bryta men valde ändå att släpa mig in i mål med tanken på att få erfarenheten. Blev en lååååång mara. Var så fruktansvärt besviken på att kroppen vägra. Kände mig inte "trött" (allt är relativt) i övrigt men framsida lår hade checkat ut! 
Tid: 4:11:44
Snittpuls: 147 

Summering: Vid målgång vart jag så besviken att jag kände för att böla. Alla runt mig var glada och kramades men jag kände bara tomhet och nederlagskänslor. Jag hade inte genomfört loppet som jag ville och jag tyckte det var pinsamt inför alla som stöttat och trott på mig. När jag fick krama familjen efter en del tänkande i after race tältet hade jag samlat mig lite och det kändes lite bättre. Familjen var stolt att jag bara hade lyckats genomföra. Men för mig var ribban satt betydligt högre! 
Ironman är en lång tävling och mycket kan hända under dagen det lärde jag mig verkligen! Så på sätt och vis är det ju skönt att ha en genomförd och ta med sig erfarenheten. 
Har dock en fruktansvärd revanschlusta och nästa år kommer det, om inget oförutsett händer i livet, gå betydligt fortare när jag kör en Ironmantävling! Simmet tror jag och har även känt på slutet att det släpper mer och mer och att kapa 10-12 min där fixar jag nästa år. Cyklingen tror och vet jag kommer fortsätta utvecklas. Speciellt med sparringen som bjuds i ÅCK med riktigt riktigt duktiga killar och tjejer. Löpningen är inte riktigt var den var för 2 år sedan och våren bjöd på nästan 3 månaders skadeuppehåll och det kostar en dag som denna. 3:30 på maran nästa år är absolut inte hybris utan en ganska "safe" målbild. Detta är målbilden och den säger SUB 10, inget snack!!

Uppdaterad: 08 JUN 2016 06:41 Skribent: Per Johansson

 

Postadress:
Kristianstads TK - Triathlon
Box 35
29125 Kristianstad

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info